Åtgärder vid järnbrist

Hur behandlar man järnbrist?
Järnbrist som beror på exempelvis låg järntillförsel via maten, blodgivning eller rikliga menstruationsblödningar kan korrigeras genom kosttillskott av järn.

Kosttillskott av järn är ofta aktuellt under längre perioder och i dessa sammanhang rekommenderas järntillskott i lägre doser (20-30 mg per dag).

Högre doser (60-100 mg järn per dag) medför ofta magbesvär såsom förstoppning eller diarré men ibland även illamående. Det är också viktigt att notera att ett intag över 50 mg järn kan störa absorptionen av andra mineraler t ex zink. Dessa mineraler är också mycket viktiga för kroppens funktioner. Tillfredsställande zinkvärden är framför allt viktigt för gravida eftersom en bristsituation kan orsaka för tidigt födda barn eller barn med låg födelsevikt.

Järnbristanemi t ex i samband med graviditet bör behandlas i samråd med läkare.

Vilket järnbehov har gravida?
Gravida kvinnor löper stor risk att utveckla järnbrist om inte extra tillskott ges. Graviditeten medför ett järnbehov som ska täcka dels ökningen av antalet röda blodkroppar, dels behovet för både foster och placenta. De första månaderna minskar järnbehovet på grund av att menstruationerna upphör, men under andra hälften av graviditeten blir fostrets behov av järn mer påtagligt. Under en graviditet behövs totalt cirka 1.000 mg järn, varav 500-600 mg under den senare hälften. Järnbehovet kan då vara 7-8 mg per dag och det kan aldrig tillgodoses utan tillskott av extra järn i någon form.

Hur kan järntillskott ges under graviditet?
I början på graviditeten mäts oftast Hb och serumferritin:

Serumferritin >60 mg/l	- inget järntillskott behövs
Serumferritin 20-60 mg/l	- järntillskott i lågdos upp till 30-50 mg/dag
Serumferritin <20 mg/l + Hb <110 g/l	- järn i högdos upp till 100 mg/dag tills Hb är återställt, sedan järn i lågdos

Under graviditetens andra hälft, vecka 20-40, behöver nästan alla järn.

Om inte serumferritin mäts som rutin, kan järn i lågdos ges vid första kontrollen till alla med normala Hb-värden.

Hur kompenseras järnförlusterna vid blodgivning?
Vid varje blodgivningstillfälle tappas vanligen cirka 450 ml blod och det motsvarar en järnförlust på drygt 200 mg. Om den förlusten kan kompenseras via födan eller via extra järntillskott, beror i första hand på hur ofta man lämnar blod.

Efter blodgivningen stimuleras kroppens järnupptag så att man utnyttjar en större del av järnet i maten och från depåerna. Välfyllda depåer och god tillgång på järn via kosten kan kompensera järnförlusten och undanröja risken för brist. Men vid kontinuerlig blodgivning, flera gånger om året, kan det vara svårt att återupprätta järnstatus mellan varje tappning.

Järntillskott rekommenderas därför i samband med blodgivning, speciellt för kvinnor i menstruerande åldrar.

Är det skillnad mellan olika järnpreparat?
Först och främst skiljer man mellan högdos- och lågdospreparat. Högdospreparaten innehåller icke-hemjärn i form av oorganiskt järnsalt. Lågdospreparat finns både med icke-hemjärn och med organiskt, hemoglobinbundet hemjärn.

Högdoserade järnpreparat, vanligen 60-100 mg i tablettform, är i första hand avsedda för behandling av så allvarlig järnbrist att läkarordination behövs (järnbristanemi).
Lågdostabletter innehåller avsevärt mindre mängder, oftast 10-30 mg järn per tablett, och är avsedda att tas som dagligt tillskott under längre tid för att korrigera en uppkommen brist.
Dagens högdostabletter är ganska lika, men mellan marknadens lågdospreparat finns det väsentliga skillnader. Icke-hemjärn i lågdos ingår framför allt i multivitamin- och mineralpreparat. Men det finns numera också kosttillskott som innehåller både hemjärn och icke-hemjärn.
Det som skiljer mest förutom typen av järn i lågdospreparaten är den farmacevtiska kvaliteten och den medicinska dokumentationen.

Påverkas upptaget av järntyp och dosering?
Hemjärn tas upp betydligt effektivare av kroppen än icke-hemjärn.
Ökar man doseringen av icke-hemjärn så ökar visserligen den totala absorptionen, men det procentuella järnupptaget minskar. För tabletter med hemjärn är det procentuella utbytet oförändrat även vid ökande dosering. Först vid doser över 10 mg hemjärn (mer än 10 tabletter) minskar det procentuella upptaget.

Vilka biverkningar ger järnpreparat?
Biverkningar i form av diarré, förstoppning, magsmärtor och illamående förekommer ofta vid behandling med järntabletter av högdostyp. Det gör att många inte orkar fullfölja behandlingen.
Biverkningar av lågdospreparat förekommer mera sällan. Därför är lågdoserade järntillskott också många gånger ett säkrare sätt att korrigera en brist.
Om man suger och tuggar på järntabletter eller tar järn i flytande form, kan tänderna missfärgas. Genom noggrann tandborstning kan dock missfärgningen tas bort.
En annan aspekt som sällan nämns är att högdospreparaten kan leda till att mer s k fritt kemiskt järn stundtals kan uppträda i vävnaderna och orsaka en ökad mängd fria syreradikaler. Vid måttliga intag av järn är kroppen skyddsmekanism mot detta effektiv.

Påverkar doseringen biverkningarna?
Med ökande doser stiger frekvensen av biverkningar. Framför allt finns ett tydligt samband mellan järndosens storlek och biverkningar som illamående och magsmärtor.